Taket på verandan

En gång drömde jag om att låta lägga plåttak på verandan. Men den offert jag fick på kostnaden gjorde att jag backade. Nej, så mycket var det inte värt!

Jag gick tillbaka till gamla bilder jag samlat på mig och såg då att jag mycket väl kunde välja takpapp med hedern i behåll. Här nedan ett av husen på Loka Brunn där verandan är belagd med papptak.

Och här nedan en gammal bild från 1934 på ett hus i Pershyttan där den lilla förstukvisten har papptak. (Bilden har jag förbättrat, färglagt och beskurit i datorn. Ref nr KMB_16001000017379).

Takfoten ska förståss målas med röd falufärg och det självklara valet hade varit att lägga takfotsplåt under pappen, men nej, där hoppade jag av. Takfotsplåt är en tämligen modern lösning. 

Men en takfotslist vill jag ha! På ett granntorp har jag sett en fin list med ett ganska stramt mönster. Det kommer att passa perfekt! 

Hängbräden kallar Charles Emil Löfvenskiöld det för, han som ritade så många "lantmannahus" under andra halvan av 1800-talet. Och tittar man på hans mönsterblad, ser man att det kunde se ut just så, när det begav sig. Kul tycker jag!

Nya fynd inomhus

Det är ju så spännande det här med att leta spår från förr! Hur många gånger har jag inte stirrat på stockväggen mellan kök och rum?! Och jag hittar fortfarande saker jag inte sett förut.

På sidan in mot rummet tycker jag att jag kan se färgskiftningar i stockarna. De övre stockarna tycks mig lite blåare än de undre. 

Jag kryper närmare och kan se små fragment av både vitt och rött vid sidan av resterna efter lerkliningen. 

På utsidan kan man se att huset troligen byggts på med 5 stockvarv. Kan man använt stockar från någon annan äldre byggnad? Jag har sett på en karta från 1860-talet att det legat ett hus på tomten som nu är rivet. Kan stockarna varit från det huset? Jag måste forska vidare. Den här typen av detaljer kan jag verkligen grotta ner mig i!

Taket bjuder också på tillfälle till funderingar. Under vintern har det ändrat färg! Taket var smutsigt olivbruntgrått när jag rev masonitskivorna. Nu har det ljusnat och takfärgen har till vissa delar kristalliserats, blivit kritigt. Tänk om det egentligen är en vit limfärg som genom årens rök, matos, damm och smuts blivit grådaskig. 

Jag har gjort ett slarvigt och snabbt test för att se om det verkligen är limfärg, men jag ska göra det lite noggrannare för att bli säker. Men oavsett är det ett fantastiskt vacker tak som jag är så glad över!

Äntligen är säsongen igång!

 Underbart aprilväder vid torpet! Känns som renoverings-säsongen äntligen kan börja. 

H hjälper mig att samla ihop alla vinterns högar efter trädfällningen och eldar upp det mesta i ett nafs. Skönt att bli av med det som ligger synligt ut mot vägen. Det som ligger i skymundan vill jag spara att förmultna till förmån för allehanda smådjur och insekter.

Vädret är varmt och jag målar knutbrädan som ska täcka mellanväggsknuten på utsidan. Virket har jag hittat i boden och lämnat till vår lokale snickare att hyvla. Det är härligt att se det gamla virket komma till användning igen. Nästan synd att måla över de fina årsringarna och de vackra skiftningarna i träet. Men det kommer göra god nytta som knutbräda. Jag tror till och med att det blivit över från renoveringen år 1900 eftersom det har exakt samma dimension som de övriga knutbrädorna (28 x 230 mm). 

Fönsterkarmarna får sig också ett lager grundfärg innan jag sätter upp fodren.

Så här soliga och varma vårdagar vill man slänga grus i klockan och stanna tiden!

Inbrott igen!

Allt ser så fridfullt ut och jag är glad att vara på torpet igen. Men skenet bedrar....

Det första jag upptäcker är att spegelfyllningarna i ytterdörren sitter löst. Vad konstigt! Har någon försök bryta sig in?

Jag fortsätter runt knuten till den bortre gavelsidan och ser då att fönstret är sönderslaget och uppbrutet!

"Men! De gamla vackra rutorna!" hör jag mig själv säga. 

Jag låser upp ytterdörren och tar mig in och ser att fönsterhaken givit vika. Det blir helt klart för mig att det varit inbrott igen. Det andra sedan jag köpte torpet för knappt två år sedan. 

Jag kan inte förstå vad tjuvarna är ute efter. De har rotat runt och inte hittat någonting. Det är ju en byggarbetsplats och kanske har de trott att de skulle hitta dyra verktyg. Men inte är man väl så dum som torpägare att man skulle lämna några värdefulla verktyg för objudna gäster att plocka med sig!

Jag tar mig förståss en tur runt tomten och ser att de försökt ta sig in i snickarboden. Hänglåset och den gamla islagna märlan av järn har stått pall. Även den ganska moderna låshaspen har hållit för trycket. Skönt att känna att de gamla grejorna fungerar för att hålla tjuvarna utanför väggen. Men å andra sidan har jag inget av värde i snickarboden heller. Bara gammalt virke och några skruttiga verktyg. 

Måtte det dröja en tid nu innan jag fåt inbrott igen!

Grundmålning av fodervirket

Fantastiskt att låna en snickarbod inomhus, med gott om utrymme och tillgång till el. 

Jag grovsågar alla foderbitar till verandans dörr och fönster. På den hyvlade sidan, som ska vara utåt, stryker jag alla kvistar med schellack och målar med två lager vit linoljefärg bruten med 3% grön umbra. Det första lagret utspett med lite balsamterpentin som grund. I färgen har jag också några droppar sickativ för att det ska torka snabbare.

De sidor som ska sitta mot ytterväggens panel målar jag med röd falufärg och de sidor som ska sitta mot fönster och dörr målas med vit linoljefärg. Knutvirket snedsågar jag i underkant och målar noga med falufärg. Knuten kommer ligga an mot en sluttande vattbräda alldeles ovanför fotbrädan.

Trots att detta är bra virke med god kvalitet har det slagit sig en smula. Mycket därför att jag la det på bockar när jag lastade in det i snickarboden. Det virke som jag inte behövde la jag på golvet och det slog sig inte lika mycket. Av det lärde jag mig att även nedtorkat virke från byggvaruhus kan slå sig. Det var både kallt och fuktigt när jag köpte virket (som låg utomhus) och när de kom in i stugvärmen krumbuktade virket sig av "väderomslaget".

Mögligt skruttvirke

Jag lånar en snickarbod för att grundmåla fodervirket till verandan. Virket köpte jag förra året och det har legat och väntat i vedboden. Men ve och fasa när jag upptäcker att det var angripet av svartmögel efter vintern! Jag gör ett tappert försök att tvätta bort med starkt antimögelmedel. Gillar inte alls att använda så starka grejor men vill inte heller rata hela virkeshögen!

Men så råkar det vara så att virket i alla fall inte räcker och jag åker till byggvaruhuset för att kompletteringshandla. Då upptäcker jag att virket från byggvaruhuset är av så mycket bättre kvalitet! Se på årsringarna på den nedre brädan. Det talar sitt tydliga språk.

Jag blir så ledsen och besviken över det mögliga virket med glesa årsringar att jag sågar kaffeved av rubbet! 

Härligt väder och gamla spår

 Så härligt väder och man blir lätt om hjärtat. 

Jag strosar om kring och bara njuter. Tänker på hur det kan ha sett ut här en gång i världen. Runt den gamla ytterdörren syns spår av något gammalt. Skiftningarna i stockarnas röda färg skvallrar om att något har varit snickrat mot timret, kanske en förstukvist. Man ser den gamla dörrens mått, lägre och bredare än nu, och man ser också hur högt upp en eventuell förstukvist gått. Spännande tycker jag.

Även om de gamla fönstren i nya verandan inte hör till huset blir jag alldeles salig av de vackra gamla glasen med sina blåsor, ojämnheter och vackra skimmer!