Nya hål i grunden

 I hela grunden fanns bara 4 vädringshål. Det var förståss alldeles för få. Det var ständigt fuktigt innanför de tjocka grundmurarna. 

Därför har 4 nya hål tagits upp. Det gick inte att hugga sig igenom den nära 30 cm breda grundmuren. En håltagarfirma borra upp de nya hålen.

Till de nya hålen passar nedan gjutjärnsventil från Qvesarum.

Ursprungligen stod huset endast på kraftiga naturstenar under varje knut. Mellan knutstenarna har man antagligen lagt lös sten i en kallmur för att stoppa vinddraget och stoppa djur att bygga bo under grunden. 

I samband med renoveringen 1942 (gissar jag) har man gjutit in den gamla kallmuren i betong och i samma veva gjutit en klack på insidan på vilken man lagt golvbjälklaget. Hela konstruktionen har varit för tät och därför har det gamla undergolvet ruttnat, fallit ner på marken och förmultnat. När vi rev golven fanns knappas något kvar av det gamla blindgolvet.

Ösregn och läckage

 Regnet vräker ner och marken runt torpet blir alldeles sumpig. 

Det saknas fortfarande hängränna utmed torpets framsida och regnet hamnar på marken framför huset. Varför gör man så dåliga prioriteringar ibland? Det borde jag ha fixat tidigare. Att leda bort regnvatten borde ju vara så självklart!

Nya golvreglar är på plats i köket men att lägga golv nu är inte att tänka på. Det rinner in regnvatten under grunden och det bildas pölar på marken i köket.

Det blir till att prioritera om och jag åker till brädgården och köper hängrännor, målar takfotsbräda i ett huj och snickarn sätter äntligen upp hängrännan som borde ha varit på plats för länge sedan.

Hemma i snickarboden går jag och tittar på den nymålade ytterdörren som tröst. Den ska sitta i den glasveranda som ska blir förstuga till torpet. 

Det tidstypiska handtaget blir pricken över i:et!

Golvet färdigt!

 Så äntligen är golvet i rummet klart! Känns så härligt.

Golvet är ett obehandlat standardgolv i furu, 25 x 160 mm. Jag hade i och för sig hellre haft ett golv med smalare brädor, något som var mer à la sekelskifte då golvnbrädorna ofta var mellan 12 - 14 cm breda. Men nu blev det såhär och jag är nöjd. Brädorna är fint gerade i ram runt spisfundamentet.

För att det nya golvet inte ska ta skada är det täckt med både mjölkpapp och masonitskivor. 

Jag har haft flera diskussioner med snickarna om vad vi skulle ha för isolering. Ibland har jag känt mig ensam i besluten och till slut blev det mineralull. 

Nu ryker golvet i rummet

Jag börjar riva golvet i rummet.

Försiktigt använder jag motorsågen och lossar en liten bit i taget. Det är mycket spik i brädorna! Att sticka ner fötterna första gången under golvet känns kusligt. Man vet ju inte alls vad som kan gömma sig under ett gammalt golv!

Men jobbet blir mig övermäktigt och jag tar hjälp av snickarna. Med två starka karlar är det gjort på 2 ½ timme! Utmed bortre långväggen har något djur byggt bo och det är fullt med torrt hö.  

Golvbjälkarna ser fina ut med vänder man på dem är det maskstugna och ruttna. Bort med allt med andra ord. Vi hittar bara blindgolv alldeles runt spisfundamentet. Troligen har det varit så fuktigt att hela blindgolvet ruttnat, rasat ner och förmultnat. 

Men finstädningen sköter jag på egen hand och krattar till slut med handkratta för att få bort allt löst. Det blir otroligt många säckar att kånka ut. Det som har förmultnat till jord sprider jag ut i trädgården.

En matkällare minsann!

Visst borde det ha funnits en matkällare! 

På de gamla kartorna ser jag flera ekonomibyggnader kring den lilla gården. Nu är allt tyvärr rivet utom ved- och snickarbod. Men matkällarna brukade ibland lämnas, det var inte lönt att riva dem. Jag ger mig ut i snåren kring torpet och ja! där är den ju! Matkällaren. Intryckt vid foten av ett gigantiskt lärkträd.

Taket är sedan länge borta, om det nu funnits något. Men källaren är välhållen och väggarna i betong visar att den renoverats på låt säga 1940-talet. Då renoverades så mycket annat på gården så det verkar rimligt. Men dörren är borta och karmen rutten. 

Synd bara att källaren inte ligger på min tomtmark. Den avstyckade tomten där torpet står, är mycket mindre än ytan för den ursprungliga gårdstomten. Allt som allt var Ryttarbacken 4 ha när det begav sig.

Nu när den gamla förstugan är riven har jag chans att se hur mycket av syllstockarna som är ruttna. Och det är några stycken, för att uttrycka sig milt.

Bakom den gamla rivna förstugan är allt ruttet. Det var ingen som helst luftning i grunden mellan hus och förstuga. Byte av syllstockar står högt på listan!

Storstädning och planering verandan

Jag får lite ångest över den stora högen med byggsopor och när Andreas erbjuder hjälp att ta bort den nappar jag. Visst blir det dyrt och pengarna kunde ha gått till något bättre, men OK, så får det bli. Det blir 2 fulla containers.

Vi passar också på att mäta ut platsen för verandan och när traktorn ändå är på plats kan den jämna ut och stora stenar läggs som hörnstenar under verandan.

När killarna håller på med storstädningen och uppmätningarna passar jag på att sticka in kameran genom vädringshålen i grunden. 

Jag har aldrig sett hur där ser ut och tur är väl det, att jag är nyfiken. Det visar sig att stora delar av blindgolvet rasat ner och det ligger allsköns bråte som inte alls borde ligga där. Jag måste ta ett snack med Andreas och höra vad vi ska göra.

Nya upptäkter

Nu när allt är borta och den gamla fasaden kommer i dagen hittar jag massor med gamla rester från förr. 

Jag ser att det varit en betydligt lägre och bredare ytterdörr. Man kan urskilja färgskiftningar i stockarna som visar att det varit en förstukvist eller liknande mot timret. Det går också att se att det varit ett fönster där den högra dörren sitter idag. 

De 5 översta stockraderna ser ut att vara påbyggda senare. Urtagen i stockväggen ser annorlunda ut just där. Under tiden killarna river går jag upp på vinden och kollar.

Vi upptäcker också att förstugan stått på en betongklack som gjutits utanför den ursprungliga grunden. Inget vidare eftersom det inte finns någon vädring in under grunden. 

Grävskopa runt torpet

Vår snickare kommer med grävskopa och all växtlighet närmast grunden grävs bort. Marken planas ut och grus läggs utmed grunden. 

  

När växtligheten är borta ser man de ursprungliga grundstenarna tydligt, en vid varje timrad knut. Troligtvis har gjutningen kommit till under 1900-talet men torpets timmerstomme är äldre.

Vi hittar en stort slukhål utmed bakre långsidan och det går åt mycket småsten för att täppa till det. Det är viktigt att det inte rinner in vatten under grunden. 

När allt är klart och marken är utplanad ser det så prydligt ut!