Trädgårdsstolar dagens fynd!

De här stolarna var ett riktigt containerfynd! Alldeles säker utom räddning, men man måste ändå ge dem en chans!

Modellen är en klassisk modell från slutet 1800-talet och början av 1900-talet. Kikar man på webben hittar man ett stort antal olika utföranden där antalet spjälor och spjälornas placering varierar. Jag vill gärna återställa dem och de har inte haft någon annan färg än just vitt.  Men de skulle lika gärna kunna ha varit målade i grönt och den vanligaste gröna färgen på gamla trädgårdsmöbler var kromoxidgrönt.

Om kromoxidgrön linoljefärg skriver Gysinge såhär: Linoljefärg kromoxidgrön

På gården stod när jag köpte torpet en möbel med bord och två bänkar. Av en tidigare ägare har jag fått veta att någon bekant tillverkat dem och haft Grythyttans stålmöbler som inspiration. Möbeln ser mer ut som funkis än sekelskifte men möbeln är stabil, praktisk och skön att sitta i. Det vore dumt att göra sig av med något användbart så den får stå kvar. Om jag målar träet i samma gröna kulör och ståldetaljerna i svart kommer den smälta in!

Låset på gamla dörren

Dörren mellan verandan och köket tycks ha varit med om mycket. Det är många, många lager färg i alla möjliga kulörer. När jag skruvar bort nyckelskylten, som i stil verkar vara från 1940-talet, ser jag vilken färg dörren hade då. 

Skrapar jag lite mer färg ser jag att det suttit ett kammarlås i dörren från början. Kammarlåsets nyckelhål är igensatt och jag ser spår i dörrkarmen som också skvallrar om att man under senare tid bytt ut kammarlåset mot ett instickslås. 

Jag har sparade gamla kammarlås efter min pappa men tyvärr är just det här låset för långt. Måste vara ett mer kvadratiskt lås. 

Jag ser också att dörren har varit målad

i en blågrå färg när man satte kammarlåset på plats. Kammarlås och blå färg känns som ett bra val om jag vill återskapa hur dörren kan ha sett ut under sena 1800-talet. Den allra äldsta färgen tycks däremot ha varit brun.

Att marmormåla

Jag hittade ett gammalt bord som var precis i rätt storlek för att kunna användas i torpet. Tänker att det ska kunna stå på verandan.

Bordet är säkert inte äldre än början av 1900-talet men det har en fin form. Jag bestämmer mig ganska snabbt för att försöka mig på marmorering. En marmormålad bordsskiva mot ett rostrött underrede! Det blir fint.

Bordskivan grundar jag med mager oljefärg.

Den brunröda färgen blandar jag själv av järnoxidbrun och lite engelskt rött. Träet suger ojämnt så det krävs flera strykningar innan resultatet blir bra. 

Jag testar först att marmoren på en bräda. Inte helt enkelt men bra att öva innan jag börjar med själva bordsskivan.

När jag börjar bli klar med själva marmoreringen ser jag att kvistarna i träet skiner igenom. Jag skulle alltså ha målat många fler lager med vit grundfärg, och kanske inte utspedd med så mycket terpentin.

Jag tycker ändå att resultatet blev acceptabelt. Det var ju ändå första gången!

Stolsrenovering

Hemma i stan, 25 mil från torpet, får man renovera sånt man kan ta med sig hem i bilen. 

Den här gången var det ett par stolar som fick följa med hem. De är från tidigt 1900-tal och jag har renoverat dem tillbaka till sina ursprungliga färger. Lite ovan färgställning men det var precis de här kulörerna på stolarnas äldsta lager färg.

Stolarna var målade med plastfärg och lagade med plastic padding. Jag fick skruva isär sitsarna för att komma åt att ta bort allt gammalt kladd. Men när plastfärgen smält av speed-heatern följde all gammal färg med och det gick lätt att ta bort.

De rätta kulörna hittade jag hos Ovolin ur deras kulörserie Anno 1900. Sitsarna har varit mörkt bruna och en instagramvän delade med sig av kunskapen att man influerats av mörkt läderklädda sista, något som ansågs vara exklusivt.

Stolarna är målade med äggoljetempera som jag blandat själv av ägg, linolja och vatten. Färgen beställde jag som pulver. Nu behöver stolarna stå 3 - 4 veckor innan man kan borsta upp den fina glansen som är så typisk för den här färgen. Ska bli spännande att ställa dem på plats på verandan när det blir dags!

Lite takhistorik

Dags för en liten sammanställning om innertakens historia.

De gamla takbrädorna inomhus är spontade och spikade i brädan med klippspik. När det spontade virket kom i bruk fortsatte man en tid att spika som tidigare, det vill säga i brädan och inte i sponten. Takbrädorna har så kallad växelspont, dvs varannan bräda har fjäder på båda sidorna och var annan bräda har not på båda sidor. Jag har bara läst om det och tycker det är kul få se det i verkligheten på mitt eget tak!

Brädorna är inte kilsågade utan har samma bredd hela vägen med måtten 25 x 205 mm. Däremot verkar de vara handhyvlade. Man ser tydligt de längsgående spåren efter hyveln och hur hyveln slagit vid kvisthål. Sponten kan vara sågad senare och planken kanske har varit golv?

När jag först tog ner masonitskivorna var färgen på taket olivgrönbrunt i rummet.  

Efter något år ändrade det färg och blev betydligt ljusare. 

Planen för innertaken är nu att måla dem med matt linoljefärg för utomhusbruk. Jag har läst en artikel från Örebro läns museum om hur man målade innertaket på Siggebohyttan, där man haft problem med mögel i det fuktiga inomhusklimatet vintertid. Eftersom mitt torp är ouppvärmt tänker jag att det kan vara bra att knycka kunskapen från Siggebohyttan och använda samma typ av färg här.

Uppepå vinden har man återanvänt gamla plankor till innertaket och den här gamla brädan med rester av vit limfärg och märken efter gamla bjälkar har kanske varit innertak i kök eller och rum. Någon gång har taket höjts och huset har byggts på med 5 stockvarv. I samband med det har man säkert lagt nytt tak både inomhus och utomhus och då återanvänt det som varit i bra skick. 

Att lägga samman sina fynd och försöka förstå vad huset varit med om är verkligen spännande!

Nytt golv verandan klart

 Till verandans golv kunde jag skrapa ihop precis så att det räckte! Det fanns tillräckligt med virke över från golvet i köket. Men det krävdes en del pusslande. Skarvarna måste ligga över en regel för att golvet inte ska svikta.

Även de bitar isolering jag sparat räckte att isolera med. Även om verandan i övrigt är oisolerad tycker jag det är bra att golvet är isolerat. Då behöver man inte tänka på det den dag man vill bygga innerväggar och isolera hela utrymmet.

Eftersom virket är ett hopplock var inte not och fjäder exakt avpassade för varandra och det var ett drygt arbete att slå ihop plankorna. Ett riktigt slitgöra! 

Det blev en hel del raster och en och annan svordom. Men skam den som ger sig. Till slut var hela golvet klart.

Härligt väder och gamla spår

 Så härligt väder och man blir lätt om hjärtat. 

Jag strosar om kring och bara njuter. Tänker på hur det kan ha sett ut här en gång i världen. Runt den gamla ytterdörren syns spår av något gammalt. Skiftningarna i stockarnas röda färg skvallrar om att något har varit snickrat mot timret, kanske en förstukvist. Man ser den gamla dörrens mått, lägre och bredare än nu, och man ser också hur högt upp en eventuell förstukvist gått. Spännande tycker jag.

Även om de gamla fönstren i nya verandan inte hör till huset blir jag alldeles salig av de vackra gamla glasen med sina blåsor, ojämnheter och vackra skimmer!

Nu rivs det i köket.

Nu när golvet är klart i rummet kommer turen till köket. Maken och jag behöver vara hemma i stan och för att det inte ska blir "stopp i produktionen" ber jag snickarna göra rivjobbet. Jag vet att det blir dyrt att köpa jobbet men så får det bli.

Golvbjälklaget är dåligt i köket också. Även om det ser bra ut på ytan är stockarna maskstugna och murkna.

Men städa gör jag själv och killarna slänger ut allt utanför, som ett jätteplockepinn.

Under en av golvbrädorna hittar snickarna hittat en påskrift. "Karl Johansson Bäckhem, Fridolf Lundberg Västra Höjden, Rep av villan den 16/9 1942". Jätteroligt! Lite lustigt att de kallar torpet för villan, men det var kanske villaidealet man hade i tankarna när man ersatte de gamla snickerierna med masonit, tree-texskivor och släta foder. Det modernaste man kunde tänka på 1940-talet!

När killarna river dörrkarmen på dörren mellan kök och rum och tar upp ett det gamla och bredare dörrhålet, hittar de både delar av en gammal bibel och tidningspapper. Tidningspappret är från år 1900. Det stärker min teori om att dörren mellan kök och rum sattes igen då, i samband med att man byggde om torpet till tvåfamiljsbostad.

Det sista jag gör är att samla ihop den sågspån som är torr. Den sparar jag i säckar till kommande behov. Det behöver bland annat isoleras på vinden så det kommer väl till pass.

Inför vintern

Nu händer inte så mycket mer på torpet. Jag städar och plockar ihop inför vintern. 

Hålet i kökstaket bekymrar mig en smula och jag ber snickaren laga det provisoriskt. Vill inte att fladdermössen ska ta sig in i huset den vägen.

Hemma i boden tar jag mig an ett av de fönster jag köpt till verandan från byggnadsvårdsbutikens lager av gamla fönster. Bågen ser skruttig ut men virket är helt och fint. 

De sönderrostade hörnjärnen är däremot utom räddning och till slut får jag ta en såg till hjälp för att såga av skruvarna som helt rostat sönder. Jag försöker hitta nytillverkade hörnjärn av samma modell och får hjälp på Noraskogs Byggnadsvård. Modellen heter N:o 153 från August Stenman och tillverkades 1897 - 1940. 

Det känns lite vemodigt när man inser att jag inte kan göra så mycket mer för i år.

Vatten och grovstädning

Jag får besök av rörmokaren och han får med några nya reservdelar igång den gamla pumpen som stått i boden. Fantastiskt att ha vatten på gården igen!

Sedan blir det grovstädning. Jag har lovat mig själv att städa noga efter varje moment. Det är så trist att städa och köra sopor till tippen att jag inte vill skjuta det framför mig. Risken finns annars att hela huset och gården till slut är full med sopor. 

När allt är städat och sopat blir det en fotodokumentation av rummets alla väggar. De masonitskivor som jag lyckats hålla hela sparar jag tills vidare.

Nygamla fönster och dörr

Min man och jag har varit på en byggnadsvårdsbutik som säljer gamla fönster och dörrar. 

Jag har bestämt att jag vill ha en inglasad veranda/förstuga i stället för den gamla och därför köpte vi gamla begagnade fönster dit. Vi köpte också en gammal dörr att sätta upp mellan kök och rum. Nu när jag vet att det varit en äldre dörr där känns det kul att försöka återställa det.

Inspirerad av ett gammalt nästan orört hus uppe i skogen har jag köpt en ytterdörr som jag råkade se i en byggnadsvårdsbutik. Den är nästan identisk med den dörr jag sett på huset i skogen. 

Det har varit svårt att hitta dörr med de mått jag behöver så det blev en nytillverkad dörr. Men den är snickrad av ett välrenommerat företag i gammal stil och i gammal teknik. Jag vara bara tvungen att ta med den upp till torpet och prova!

Tänk när man får ersätta den gamla förstugan med sin sönderslagna dörr med en ny. Vilket lyft det kommer att bli!