Så härligt väder och man blir lätt om hjärtat.
Jag strosar om kring och bara njuter. Tänker på hur det kan ha sett ut här en gång i världen. Runt den gamla ytterdörren syns spår av något gammalt. Skiftningarna i stockarnas röda färg skvallrar om att något har varit snickrat mot timret, kanske en förstukvist. Man ser den gamla dörrens mått, lägre och bredare än nu, och man ser också hur högt upp en eventuell förstukvist gått. Spännande tycker jag.
Även om de gamla fönstren i nya verandan inte hör till huset blir jag alldeles salig av de vackra gamla glasen med sina blåsor, ojämnheter och vackra skimmer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar