Nytt golv verandan klart

 Till verandans golv kunde jag skrapa ihop precis så att det räckte! Det fanns tillräckligt med virke över från golvet i köket. Men det krävdes en del pusslande. Skarvarna måste ligga över en regel för att golvet inte ska svikta.

Även de bitar isolering jag sparat räckte att isolera med. Även om verandan i övrigt är oisolerad tycker jag det är bra att golvet är isolerat. Då behöver man inte tänka på det den dag man vill bygga innerväggar och isolera hela utrymmet.

Eftersom virket är ett hopplock var inte not och fjäder exakt avpassade för varandra och det var ett drygt arbete att slå ihop plankorna. Ett riktigt slitgöra! 

Det blev en hel del raster och en och annan svordom. Men skam den som ger sig. Till slut var hela golvet klart.

Såpskurning

Jag har länge tvekat om vad jag vill göra med golven. Kanske måla eller fernissa, som på det gamla 1940-talsgolvet?

Men en klok instagramkompis sa att såpskurning aldrig kan bli fel eftersom man kan göra nästan vad som helst ovan på ett såpskurat golv. 

Sagt och gjort! Nu är köksgolvet skurat 5 gånger med linoljesåpa (2,5 dl såpa till 5 liter vatten). Med kallt brunnsvatten har jag först fuktat golvet, skurat ihärdigt med såpvattnet med extra såpa på borsten, sköljt med kallvatten och torkat upp med mopp.

Jag har använt samma såpvatten till alla fem skurningar och skurat ganska vilt åt alla håll. Inte alls brytt mig om det här med fiberriktningen.

Träet har rest sig lite i ådringarna och blivit strävare. Jag tycker det blir vackert! Med handen känns det men inte om man går barfota. Då känns golvet mjukt och lent att gå på.

Jag firade med att bära in några möbler i köket. Känns både roligt och viktigt att göra det både trivsamt och praktiskt eftersom jag är så mycket i torpet. Nu finns en fin plats att sitta och äta sin lunch på.

Köksgolvet klart!

Äntligen är köksgolvet klart! Det är ett standard furugolv med dimensionen 25 x 160 mm. Skälet till valet är faktiskt ekonomiskt. Material till kök och rum (32 m2) kostade 16 000 kr. Det golv som ersattes var lagt 1942 och de golvbrädorna var smala, som de var på 40-talet. I och för sig var brädorna i riktigt bra skick, men de var spikades hårt i sponten att det var omöjligt att ta upp dem i användbart skick.

Min teori är att det ännu äldre golvet, kanske från slutet av 1800-talet numer är innertak och de brädorna är 25 x 200 mm, så 160 mm bredd är ganska nära "originalet". Inget av de befintliga brädor som kan ha varit tak är kilsågade. Ett ännu äldre golv kan förståss har varit kilsågat, men det finns inget kvar av det.

Ösregn och läckage

 Regnet vräker ner och marken runt torpet blir alldeles sumpig. 

Det saknas fortfarande hängränna utmed torpets framsida och regnet hamnar på marken framför huset. Varför gör man så dåliga prioriteringar ibland? Det borde jag ha fixat tidigare. Att leda bort regnvatten borde ju vara så självklart!

Nya golvreglar är på plats i köket men att lägga golv nu är inte att tänka på. Det rinner in regnvatten under grunden och det bildas pölar på marken i köket.

Det blir till att prioritera om och jag åker till brädgården och köper hängrännor, målar takfotsbräda i ett huj och snickarn sätter äntligen upp hängrännan som borde ha varit på plats för länge sedan.

Hemma i snickarboden går jag och tittar på den nymålade ytterdörren som tröst. Den ska sitta i den glasveranda som ska blir förstuga till torpet. 

Det tidstypiska handtaget blir pricken över i:et!

Nu rivs det i köket.

Nu när golvet är klart i rummet kommer turen till köket. Maken och jag behöver vara hemma i stan och för att det inte ska blir "stopp i produktionen" ber jag snickarna göra rivjobbet. Jag vet att det blir dyrt att köpa jobbet men så får det bli.

Golvbjälklaget är dåligt i köket också. Även om det ser bra ut på ytan är stockarna maskstugna och murkna.

Men städa gör jag själv och killarna slänger ut allt utanför, som ett jätteplockepinn.

Under en av golvbrädorna hittar snickarna hittat en påskrift. "Karl Johansson Bäckhem, Fridolf Lundberg Västra Höjden, Rep av villan den 16/9 1942". Jätteroligt! Lite lustigt att de kallar torpet för villan, men det var kanske villaidealet man hade i tankarna när man ersatte de gamla snickerierna med masonit, tree-texskivor och släta foder. Det modernaste man kunde tänka på 1940-talet!

När killarna river dörrkarmen på dörren mellan kök och rum och tar upp ett det gamla och bredare dörrhålet, hittar de både delar av en gammal bibel och tidningspapper. Tidningspappret är från år 1900. Det stärker min teori om att dörren mellan kök och rum sattes igen då, i samband med att man byggde om torpet till tvåfamiljsbostad.

Det sista jag gör är att samla ihop den sågspån som är torr. Den sparar jag i säckar till kommande behov. Det behöver bland annat isoleras på vinden så det kommer väl till pass.

Golvet färdigt!

 Så äntligen är golvet i rummet klart! Känns så härligt.

Golvet är ett obehandlat standardgolv i furu, 25 x 160 mm. Jag hade i och för sig hellre haft ett golv med smalare brädor, något som var mer à la sekelskifte då golvnbrädorna ofta var mellan 12 - 14 cm breda. Men nu blev det såhär och jag är nöjd. Brädorna är fint gerade i ram runt spisfundamentet.

För att det nya golvet inte ska ta skada är det täckt med både mjölkpapp och masonitskivor. 

Jag har haft flera diskussioner med snickarna om vad vi skulle ha för isolering. Ibland har jag känt mig ensam i besluten och till slut blev det mineralull. 

Nytt golv på gång

Snickarna har bytt de ruttna syllstockarna i rummet.

Det blev nya syllstockar på både fram- och baksida och gavel.

I ett nafs blir också nytt ett nytt golvbjälklag lagt på plats. Nu går det undan!

Vi passar på att diskutera innergolv. Jag vill så gärna ha smalare golvplank som ser ”bondsågat” ut med en bredd på ca 12 – 14 cm, en bredd som var vanligt vid sekelskiftet. Golvet planerar jag att måla.

Men jag inser ganska snart att det skulle bli väldigt dyrt eftersom det är dimension som inte hör till standarssortimentet. Jag diskuterar med snickarmästaren och han föreslår standardgolv på 16 cm. 

Vi åker till brädgården får en provbit. Jämfört med det 1940-talsgolv som ersätts, ser det helt främmande ut och jag blir så vankelmodig. 

Allra helst hade jag behållt det gamla golvet. Det las vid renoveringen 1942 och de synliga golvplankorna var i bra skick. Däremot var golvbjälklaget ruttet och vi var tvungna att ta bort innergolven för att komma åt. Golvplankorna var spikade med så kraftig spik i sponten att de i stort sett inte gick att ta loss utan att golvet gick sönder. Ibland måste man vara pragmatisk och släppa sina önskemål.

Nu ryker golvet i rummet

Jag börjar riva golvet i rummet.

Försiktigt använder jag motorsågen och lossar en liten bit i taget. Det är mycket spik i brädorna! Att sticka ner fötterna första gången under golvet känns kusligt. Man vet ju inte alls vad som kan gömma sig under ett gammalt golv!

Men jobbet blir mig övermäktigt och jag tar hjälp av snickarna. Med två starka karlar är det gjort på 2 ½ timme! Utmed bortre långväggen har något djur byggt bo och det är fullt med torrt hö.  

Golvbjälkarna ser fina ut med vänder man på dem är det maskstugna och ruttna. Bort med allt med andra ord. Vi hittar bara blindgolv alldeles runt spisfundamentet. Troligen har det varit så fuktigt att hela blindgolvet ruttnat, rasat ner och förmultnat. 

Men finstädningen sköter jag på egen hand och krattar till slut med handkratta för att få bort allt löst. Det blir otroligt många säckar att kånka ut. Det som har förmultnat till jord sprider jag ut i trädgården.