Inbrott igen!

Allt ser så fridfullt ut och jag är glad att vara på torpet igen. Men skenet bedrar....

Det första jag upptäcker är att spegelfyllningarna i ytterdörren sitter löst. Vad konstigt! Har någon försök bryta sig in?

Jag fortsätter runt knuten till den bortre gavelsidan och ser då att fönstret är sönderslaget och uppbrutet!

"Men! De gamla vackra rutorna!" hör jag mig själv säga. 

Jag låser upp ytterdörren och tar mig in och ser att fönsterhaken givit vika. Det blir helt klart för mig att det varit inbrott igen. Det andra sedan jag köpte torpet för knappt två år sedan. 

Jag kan inte förstå vad tjuvarna är ute efter. De har rotat runt och inte hittat någonting. Det är ju en byggarbetsplats och kanske har de trott att de skulle hitta dyra verktyg. Men inte är man väl så dum som torpägare att man skulle lämna några värdefulla verktyg för objudna gäster att plocka med sig!

Jag tar mig förståss en tur runt tomten och ser att de försökt ta sig in i snickarboden. Hänglåset och den gamla islagna märlan av järn har stått pall. Även den ganska moderna låshaspen har hållit för trycket. Skönt att känna att de gamla grejorna fungerar för att hålla tjuvarna utanför väggen. Men å andra sidan har jag inget av värde i snickarboden heller. Bara gammalt virke och några skruttiga verktyg. 

Måtte det dröja en tid nu innan jag fåt inbrott igen!

Grundmålning av fodervirket

Fantastiskt att låna en snickarbod inomhus, med gott om utrymme och tillgång till el. 

Jag grovsågar alla foderbitar till verandans dörr och fönster. På den hyvlade sidan, som ska vara utåt, stryker jag alla kvistar med schellack och målar med två lager vit linoljefärg bruten med 3% grön umbra. Det första lagret utspett med lite balsamterpentin som grund. I färgen har jag också några droppar sickativ för att det ska torka snabbare.

De sidor som ska sitta mot ytterväggens panel målar jag med röd falufärg och de sidor som ska sitta mot fönster och dörr målas med vit linoljefärg. Knutvirket snedsågar jag i underkant och målar noga med falufärg. Knuten kommer ligga an mot en sluttande vattbräda alldeles ovanför fotbrädan.

Trots att detta är bra virke med god kvalitet har det slagit sig en smula. Mycket därför att jag la det på bockar när jag lastade in det i snickarboden. Det virke som jag inte behövde la jag på golvet och det slog sig inte lika mycket. Av det lärde jag mig att även nedtorkat virke från byggvaruhus kan slå sig. Det var både kallt och fuktigt när jag köpte virket (som låg utomhus) och när de kom in i stugvärmen krumbuktade virket sig av "väderomslaget".

Mögligt skruttvirke

Jag lånar en snickarbod för att grundmåla fodervirket till verandan. Virket köpte jag förra året och det har legat och väntat i vedboden. Men ve och fasa när jag upptäcker att det var angripet av svartmögel efter vintern! Jag gör ett tappert försök att tvätta bort med starkt antimögelmedel. Gillar inte alls att använda så starka grejor men vill inte heller rata hela virkeshögen!

Men så råkar det vara så att virket i alla fall inte räcker och jag åker till byggvaruhuset för att kompletteringshandla. Då upptäcker jag att virket från byggvaruhuset är av så mycket bättre kvalitet! Se på årsringarna på den nedre brädan. Det talar sitt tydliga språk.

Jag blir så ledsen och besviken över det mögliga virket med glesa årsringar att jag sågar kaffeved av rubbet! 

Härligt väder och gamla spår

 Så härligt väder och man blir lätt om hjärtat. 

Jag strosar om kring och bara njuter. Tänker på hur det kan ha sett ut här en gång i världen. Runt den gamla ytterdörren syns spår av något gammalt. Skiftningarna i stockarnas röda färg skvallrar om att något har varit snickrat mot timret, kanske en förstukvist. Man ser den gamla dörrens mått, lägre och bredare än nu, och man ser också hur högt upp en eventuell förstukvist gått. Spännande tycker jag.

Även om de gamla fönstren i nya verandan inte hör till huset blir jag alldeles salig av de vackra gamla glasen med sina blåsor, ojämnheter och vackra skimmer!

Fuktigt och kyligt i torpet

Nu har dagarna blivit längre och snön smälter i solskenet. Det droppar löftesrikt från taken och fåglarna sjunger.

Det var länge sedan jag var på torpet. Är spänd på hur det ser ut. Allt står förståss kvar som jag lämnade det, men det är väldigt fuktigt och råkallt inomhus. Det har bildats svartmögel i fönsternischerna och kondensvatten har runnit ner utmed rutornas insida. Marken under det blivande golvet i köket är alldeles fuktig. Men jag har sluppit frostrosor i taket i år. Mina säckar med sågspån ovanpå den tillfälliga lagningen av kökstaket har hjälp! I alla fall något positivt.

Men oj vad man längtar till vår och värme!

Röjning i skogen

Rubriken låter som om man är värsta skogsägaren; röjning i skogen!

Med så mycket skogs som vuxit upp sedan 1940-talet kan man verkligen kalla torpet för ett skogstorp. Fullt med granar. Från allra minsta upp till 20-metersbjässar.

De som inte vuxit sig alltför stora tar jag ner med motorsågen och busksaxen. Det blir ofantligt mycket ris! 

Som vanligt glömmer jag bort att ta en bild innan jag börjar men under dagen blir det ändå många foton. Dagen är ljus och fin men även om klocka är mitt på dagen kommer solen knappast ner till marken! Det märks att de höga träden skuggar!

Nya hål i grunden

 I hela grunden fanns bara 4 vädringshål. Det var förståss alldeles för få. Det var ständigt fuktigt innanför de tjocka grundmurarna. 

Därför har 4 nya hål tagits upp. Det gick inte att hugga sig igenom den nära 30 cm breda grundmuren. En håltagarfirma borra upp de nya hålen.

Till de nya hålen passar nedan gjutjärnsventil från Qvesarum.

Ursprungligen stod huset endast på kraftiga naturstenar under varje knut. Mellan knutstenarna har man antagligen lagt lös sten i en kallmur för att stoppa vinddraget och stoppa djur att bygga bo under grunden. 

I samband med renoveringen 1942 (gissar jag) har man gjutit in den gamla kallmuren i betong och i samma veva gjutit en klack på insidan på vilken man lagt golvbjälklaget. Hela konstruktionen har varit för tät och därför har det gamla undergolvet ruttnat, fallit ner på marken och förmultnat. När vi rev golven fanns knappas något kvar av det gamla blindgolvet.