Solen skiner och jag kan gå runt och titta utan att känna någon stress. Jag har min man med mig. Det har städats efter inbrottstjuvarna och återstående värdesaker är omhändertagna. Både det och det vackra vädret gör att det känns mycket bättre denna gång!
Jag försöker titta aktivt på skador och problem, bilda mig en uppfattning om vad som skulle krävas för att få torpet på fötter. Min man är avvaktande positiv och men uppmuntrande. Det här är ju mitt alldeles egna drömprojekt!
Till torpet hör också en bod alldeles utmed vägen. Om man sträcker på sig kan man ana sjön mellan träden i fonden.
Några dagar efter min mans och min rundvandring åker vi tillbaka tillsammans med vår snickare. Känns skönt att ha honom med i ett tidigt skede eftersom det säkert kommer behövas en del genomgripande reparationer. Han dömer inte ut torpet i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar