Äntligen mitt!

Alla papper är klara och jag kan äntligen åka till Ryttarbacken som ägare och starta min första arbetsdag! Jag packar matsäck och ägnar dagen åt att klippa sly! Den stora rhododendronbusken vid knuten, som ätit sig in under grunden, åker också bort.

I boden står flera gamla fönsterbågar som jag tar med mig in. Att renovera fönstren står högst på listan efter att jag fått erbjudande från min bästvänninas dotter. Hon är utbildad antikvarie och får uppdraget att renovera 2 fönster till att börja med. 

Funderar också på brunnen på gården som saknar pump. I boden finns en handpump som jag hoppas ska kunna passa. Jag hittar en inskription och googlar och hittar lite fakta. Om det funkar kommer den bli toppenbra på plats!

Första riktiga besöket på torpet

Jag har genom min väns hjälp kommit i kontakt med ägaren till torpet. Jag berättar att jag är intresserad av torpet och jag får jag tillåtelse att gå in i torpet på egen hand.

Solen skiner och jag kan gå runt och titta utan att känna någon stress. Jag har min man med mig. Det har städats efter inbrottstjuvarna och återstående värdesaker är omhändertagna. Både det och det vackra vädret gör att det känns mycket bättre denna gång!

Jag försöker titta aktivt på skador och problem, bilda mig en uppfattning om vad som skulle krävas för att få torpet på fötter. Min man är avvaktande positiv och men uppmuntrande. Det här är ju mitt alldeles egna drömprojekt!

Till torpet hör också en bod alldeles utmed vägen. Om man sträcker på sig kan man ana sjön mellan träden i fonden.

Några dagar efter min mans och min rundvandring åker vi tillbaka tillsammans med vår snickare. Känns skönt att ha honom med i ett tidigt skede eftersom det säkert kommer behövas en del genomgripande reparationer. Han dömer inte ut torpet i alla fall!