Vårväxter i trädgården

Det är svårt att veta om torpet haft någon trädgård historiskt sett. Det finns några trädgårdsväxter men om de är planterade av sena tidens sommartorpare eller om de funnits innan ägorna började växa igen under 1950-talet, det vet man inte.

Däremot har jag hittat blad av en lökväxt, som skulle kunna vara gammal poetnarciss. Den lilla spinkiga ruggen finns på ett ställe utanför den gamla grunden öster om boden. Nåt år ska jag gräva upp den och plantera om lökarna.

Såhär i maj kommer det i alla fall vårkrage (gemsrot), påskliljor och gullvivor.

Vårkragen har odlats i sverige sedan 1800-talet, men känns inte som en klassisk gammal torpväxt. Kan mycket väl vara planterad senare.

De här påskliljorna känns inte heller gamla. Verkar som någon puttat ner överblivna lökar från en påskuppsättning. Men fina är de!

Gullvivorna kan däremot har funnits sedan tidigare eftersom den också växer vild (eller förvildad). Den röda formen är mer knuten till trädgårdar än den vilda gula.

Jag hoppas kunna hitta fler växter när jag röjer vidare och börjar slå gräsytorna mer kontinuerligt. Då brukar fröbanken ibland göra sig påmind!

Trappa av gammalt virke

I boden finns så fantastiskt fint gammalt virke. Jag tror det är över från renoveringen år 1900. Årsringarna sitter tätt, tätt och jag har länge funderat på vad jag ska använda det till.

Men till slut bestämde jag mig för att det skulle få bli steg till en ny verandatrappa!

Jag fick hjälp av snickaren att sätta ihop ramarna för trappstegen. Till det använde vi nytt virket 45 mm tjockt. Det är rejäla doningar och trappan blev stadig och tung av bara den. 

Det gamla virket blev som sagt trappsteg som jag strök med roslagsmahogny. Det nya virket fick först en strykning av järnvitriol för att det skulle bli lika grått som det gamla virket innan också det målades med roslagsmahogny. Man ser hur vattendropparna lägger sig ovanpå som pärlor.

Trappstegen spikas med klippspik, men se det gick vid första försöket inte så bra. Klippspiken, som har en tillplattad egg, ska slås i tvärs över träets fibrer. Annars går fibrerna av och träet spricker som vid den undre spiken. Man lär sig hela tiden.

Nu saknas bara takfotslisten så är verandan klar! Så fint det blev.

Soliga maj

Ibland måste man bara stanna upp och njuta! 

Det är i mitten av maj. Vårsolen värmer och himlen är klarblå. 

Jag målar takfoten på verandan med falufärg men mellan varen strövar jag bara omkring och känner mig så glad för mitt lilla torp! 

Taket på verandan

En gång drömde jag om att låta lägga plåttak på verandan. Men den offert jag fick på kostnaden gjorde att jag backade. Nej, så mycket var det inte värt!

Jag gick tillbaka till gamla bilder jag samlat på mig och såg då att jag mycket väl kunde välja takpapp med hedern i behåll. Här nedan ett av husen på Loka Brunn där verandan är belagd med papptak.

Och här nedan en gammal bild från 1934 på ett hus i Pershyttan där den lilla förstukvisten har papptak. (Bilden har jag förbättrat, färglagt och beskurit i datorn. Ref nr KMB_16001000017379).

Takfoten ska förståss målas med röd falufärg och det självklara valet hade varit att lägga takfotsplåt under pappen, men nej, där hoppade jag av. Takfotsplåt är en tämligen modern lösning. 

Men en takfotslist vill jag ha! På ett granntorp har jag sett en fin list med ett ganska stramt mönster. Det kommer att passa perfekt! 

Hängbräden kallar Charles Emil Löfvenskiöld det för, han som ritade så många "lantmannahus" under andra halvan av 1800-talet. Och tittar man på hans mönsterblad, ser man att det kunde se ut just så, när det begav sig. Kul tycker jag!

Nya fynd inomhus

Det är ju så spännande det här med att leta spår från förr! Hur många gånger har jag inte stirrat på stockväggen mellan kök och rum?! Och jag hittar fortfarande saker jag inte sett förut.

På sidan in mot rummet tycker jag att jag kan se färgskiftningar i stockarna. De övre stockarna tycks mig lite blåare än de undre. 

Jag kryper närmare och kan se små fragment av både vitt och rött vid sidan av resterna efter lerkliningen. 

På utsidan kan man se att huset troligen byggts på med 5 stockvarv. Kan man använt stockar från någon annan äldre byggnad? Jag har sett på en karta från 1860-talet att det legat ett hus på tomten som nu är rivet. Kan stockarna varit från det huset? Jag måste forska vidare. Den här typen av detaljer kan jag verkligen grotta ner mig i!

Taket bjuder också på tillfälle till funderingar. Under vintern har det ändrat färg! Taket var smutsigt olivbruntgrått när jag rev masonitskivorna. Nu har det ljusnat och takfärgen har till vissa delar kristalliserats, blivit kritigt. Tänk om det egentligen är en vit limfärg som genom årens rök, matos, damm och smuts blivit grådaskig. 

Jag har gjort ett slarvigt och snabbt test för att se om det verkligen är limfärg, men jag ska göra det lite noggrannare för att bli säker. Men oavsett är det ett fantastiskt vacker tak som jag är så glad över!

Äntligen är säsongen igång!

 Underbart aprilväder vid torpet! Känns som renoverings-säsongen äntligen kan börja. 

H hjälper mig att samla ihop alla vinterns högar efter trädfällningen och eldar upp det mesta i ett nafs. Skönt att bli av med det som ligger synligt ut mot vägen. Det som ligger i skymundan vill jag spara att förmultna till förmån för allehanda smådjur och insekter.

Vädret är varmt och jag målar knutbrädan som ska täcka mellanväggsknuten på utsidan. Virket har jag hittat i boden och lämnat till vår lokale snickare att hyvla. Det är härligt att se det gamla virket komma till användning igen. Nästan synd att måla över de fina årsringarna och de vackra skiftningarna i träet. Men det kommer göra god nytta som knutbräda. Jag tror till och med att det blivit över från renoveringen år 1900 eftersom det har exakt samma dimension som de övriga knutbrädorna (28 x 230 mm). 

Fönsterkarmarna får sig också ett lager grundfärg innan jag sätter upp fodren.

Så här soliga och varma vårdagar vill man slänga grus i klockan och stanna tiden!

Inbrott igen!

Allt ser så fridfullt ut och jag är glad att vara på torpet igen. Men skenet bedrar....

Det första jag upptäcker är att spegelfyllningarna i ytterdörren sitter löst. Vad konstigt! Har någon försök bryta sig in?

Jag fortsätter runt knuten till den bortre gavelsidan och ser då att fönstret är sönderslaget och uppbrutet!

"Men! De gamla vackra rutorna!" hör jag mig själv säga. 

Jag låser upp ytterdörren och tar mig in och ser att fönsterhaken givit vika. Det blir helt klart för mig att det varit inbrott igen. Det andra sedan jag köpte torpet för knappt två år sedan. 

Jag kan inte förstå vad tjuvarna är ute efter. De har rotat runt och inte hittat någonting. Det är ju en byggarbetsplats och kanske har de trott att de skulle hitta dyra verktyg. Men inte är man väl så dum som torpägare att man skulle lämna några värdefulla verktyg för objudna gäster att plocka med sig!

Jag tar mig förståss en tur runt tomten och ser att de försökt ta sig in i snickarboden. Hänglåset och den gamla islagna märlan av järn har stått pall. Även den ganska moderna låshaspen har hållit för trycket. Skönt att känna att de gamla grejorna fungerar för att hålla tjuvarna utanför väggen. Men å andra sidan har jag inget av värde i snickarboden heller. Bara gammalt virke och några skruttiga verktyg. 

Måtte det dröja en tid nu innan jag fåt inbrott igen!