Överraskande färg

I boden står de gamla fönstren till den farstu som vi rivit. Jag grävde fram dem för att ta hand om beslagen och såg helt plötsligt att bågarna varit röda på insidan! Hur kan jag ha missat det? Jag som så gärna vill återskapa färgerna som det var en gång.

Den första färg man tänker på är Engelskt rött. Jag vara bara tvungen att testmåla med en burk Engelskt rött som stod i boden. Och ja! Det kändes som det var rätt färg.

Blev nästan lite besviken att jag redan har målat alla fönster på nya verandan och det känns motigt att börja om med ny färg. I alla fall just nu när så mycket annat väntar. 

Men, kanske man kan gå en genväg och måla karmarna invändigt med den röda färgen? Jo, så får det nog bli! Sen kan man måla om bågarna också om man vill. Men det får vänta! 

En annan originalfärg jag hittat är den här lilla biten fönsterfoder som låg i grunden. Fodret är bara målat en gång i en kulör som motsvarar vitt brutet med 10% grön umbra. Det har fått ge färg till både fönsterbågar, innerdörr och som nedan, den nya pärlsponten på väggen in mot köket.

Målning verandan

Grundmålning av taket på verandan tog sin tid. Hela verandan är nysnickrad och taket består av råspont. 

Nytillverkad råspont ser hyvlad ut men har millimetersmå längstgående räfflor på sidan som vänts innåt. Det suger mycket och är väldigt hårdmålat. Ojämnt blir det också om man inte drar penseln längsmed räfflorna. Men nu är det äntligen klart!

Jag ska låta det torka och se, men jag tror jag ska låta det vara som det är utan slutstrykning. Jag har sett bilder på gamla verandor där man målat med så mager färg att man ser träet genom färgen. 

Kanterna på takbjälkarna kommer jag att måla i engelskt rött. Kändes som ett bra val nu när jag ”upptäckt” engelskt rött på den gamla förstukvistens fönsterbågar. 

Och den ljusgrå färgen, som även resten av verandan ska målas i, blir också bra. Det är en vit linoljefärg bruten med 10% grön umbra. Deb stämmer ganska precis med färgen på de gamla snickerierna när jag jämför. 

Fortsättning följer. Ett väldigt kul målningsjobb det här!

Sneda fönster

 Så är lilla vindsfönsteret färdigrenoverat och satt på plats. Nu är torpets alla fönster klara. Det tog sin tid men nu är det gjort.

Och ja, fönstret lutar! Det gör också köksfönstret under, fast åt andra hållet! 😉

Timmerstommen har satt sig genom åren och torpet är snett och vint på många ställen. 

Det blir lätt så på gamla hus. Titta bara på sista bilden från Borrarebacken utanför Örebro och fönsterraden som är allt annat än rak. Att försöka rikta upp och göra gamla hus vinkelräta gör ofta långt mer skada än nytta! Och då skulle även charmen gå förlorad.

Lilla gavelfönstret på vinden

Fönsterrenovering igen. Nu har turen kommit till lilla fönstret på vinden!

Fönstret är i ganska dåligt skick, men inte sämre än att det går att få bukt med. Glasen var kittade med jag vet inte vad. Det ser ut som 100-årigt tuggummi, kletat i mängd på både utsidan och insidan. Av de 9 fönsterglasen är bara 3 av den gamla tunna sorten.  

Hur gamla fönsterbågarna är, är svårt att veta. Det enda hörnbeslag som fanns kvar är av en typ som tillverkades från slutet av 1800-talet fram till 1920-talet. Fönstret borde ha satts in i samband med att man höjde huset med 5 stockvarv vid sekelskiftet 1900. Då panelades gavelröstet med uddkant och fönsterfodret utformades med lite blygsam snickarglädje! 

Tyvärr satt glasrutorna så hårt fast att 2 av de gamla glasen gick sönder, men det är smällar man får ta. Jag har gott om gammalt glas att låta skära nya rutor av. Glasen var i alla fall inte av den där riktigt gamla blåsiga och ojämna sorten! Lite får man vara glad för. 

Håller man glasrutorna bredvid varandra ser man tydligt skillnaden i tjocklek. Den tunnare är äldre och den tjockare är ett nyare glas.

När väl allt kitt var borttaget föll fönsterbågens alla delar ihop. Det myckna kittet och glasrutorna höll ihop hela konstruktionen. Av fönstret blev det ett litet plockepinn! Några delar är var så murkna att det måste lagas. Och fler hörnjärn behövde införskaffas. 

Och fint blev det när det väl kom på plats igen. Fönstret sitter snett men är inget jag tycker man bör rätta till.

Bergslagskamin till torpet!

 Jag har varit och tittat på en Bergslagskamin! 

Den här typen av järnkamin var vanlig i traktens torpstugor. Och det har alldeles säkert funnits en bergslagskamin på Ryttarbacken också. Idag finns det ingen eldstad alls i rummet. Efter ett tidigare inbrott har det aldrig satts in någon ny kamin eller spis.

Skulle jag nu leta efter en ny kamin var ju drömmen att hitta en bergslagskamin tillverkad och stämplad Stadra, det bruk som mitt torp lydit under. 

Och så dyker kaminen upp! Ståtlig står den och väntar, med texten Stadra 1884 ovanför luckan. Vad mer kan man önska? Luckan framför eldstaden har rostat sönder och behöver dock ersättas eller lagas.

Ibland ser man Bergslagskaminer där röret gör en extra synlig böj utmed kaminens sida för att ge mer värmestrålning innan röret försvinner in i skorstensstocken. Så är det inte på den här kaminen men jag tycker det är bra. Annars tar kaminen lite för stor plats. En kamin som den här med rakt rör, kan ha anslutits fick jag lära, till en skorstensstock med fler vindlande rörsystem, ungefär som en i en rörspis. Allt för att kunna magasinera värme. Om det har varit så på Ryttarbacken lär jag nog aldrig få veta, men den kommer alldeles säkert att fungera bra ändå.

Verandan klar

Nu kan jag nog säga att verandan är färdigsnickrad invändigt. Nåja, någon spik måste fortfarande slås i (ni vet, det är alltid någon liten detalj på slutet) men jag känner ändå att jag kan bocka av detta.

Verandan är nybyggd men jag har använt begagnat där det har funkat och återanvänt det som funnits att ta vara på. Alla fönster är gamla begagnade. Innerdörr och dörrfoder kommer från torpet. Taklisten hittade jag i vedboden. Skurklossarna är tillsågade av spillvirke och golvfodret är från gamla provbitar jag köpt. Golvet är spill från golvläggningen i kök och rum. Golvisoleringen likaså. 

Men det är ett dilemma när man har snickare till hjälp. (Snickarna hjälpte till att riva gamla förstugan, och gjorde stomme till den nya verandan). Det blir dyrare om de ska ta vara på allt gammalt virke. Så visst, något mer hade kunnat behållas. Men den gamla förstugan var också så rutten att återbruk i alla delar inte varit ett alternativ. 

Verandan är oisolerad, som det ofta var förr. Däremot har jag drevat med lin i alla fogar och golvet är isolerat. Om någon i framtiden skulle vilja isolera väggar och sätta in innanfönster, är det så att säga förberett.

 Nästa moment är målning! Det ska bli kul. 

Blir riktigt fint när solen lyser in på den nya väggen mot köket. Väggen har jag klätt med pärlspont med samma bredd som satt i den gamla förstugan och som troligen var från renoveringen år 1900. Då sågades pärlspont i 10 - 12 cm bredd. Senare pärlspont har smalare dimensioner.

Låset på gamla dörren

Dörren mellan verandan och köket tycks ha varit med om mycket. Det är många, många lager färg i alla möjliga kulörer. När jag skruvar bort nyckelskylten, som i stil verkar vara från 1940-talet, ser jag vilken färg dörren hade då. 

Skrapar jag lite mer färg ser jag att det suttit ett kammarlås i dörren från början. Kammarlåsets nyckelhål är igensatt och jag ser spår i dörrkarmen som också skvallrar om att man under senare tid bytt ut kammarlåset mot ett instickslås. 

Jag har sparade gamla kammarlås efter min pappa men tyvärr är just det här låset för långt. Måste vara ett mer kvadratiskt lås. 

Jag ser också att dörren har varit målad

i en blågrå färg när man satte kammarlåset på plats. Kammarlås och blå färg känns som ett bra val om jag vill återskapa hur dörren kan ha sett ut under sena 1800-talet. Den allra äldsta färgen tycks däremot ha varit brun.