Tapetlek och fin kulör

 Nu är det dags för lite lekstuga med kulörer och tapetprover!

Gobelängtapeten med de vita rosorna är den näst äldsta tapet jag hittat av dem som är uppsatta efter renoveringen år 1900. Gobelängtapeter var vanliga från slutet av 1800-talet fram till ca 1920. Det nya tapetprovet är tapeten Gysinge blå. Det är den av de nytillverkade tapeter efter gammalt mönster som i färg och ljushet liknar den gamla bäst.

Tillsammans med den turkosa färgen på pärlsponten blir det riktigt fint.

Ett annat alternativ är tapeten Waldemar. Den har som den ursprungliga tapeten ett raster över bilden, ett mönster man la på för att ge en textil känsla. Tyvärr tror jag Waldemar blir för mörk.

Både till verandan och till köket har jag nu köpt ny pärlspont. 120 mm var den bredaste jag fick tag på så det får duga.

I köket kommer jag måla pärlsponten med den turkosa kulören som den gamla pärlsponten hade. Den har bara ett lager färg, så man kan utgå från att den är den ursprungliga.

I farstun satt det också pärlspont. Där försökte jag göra en färtrappan, men lyckades inget vidare. Däremot kunde jag se att en ljust grå kulör var den äldsta. Vitt med 10% grön umbra, som jag sett på andra snickerier från tiden, blir en bra kulör på den nya pärlsponten. Men allt kommer inte bli vitt på verandan! Jag tror att dörren in till köket varit brun.

Lister och sockel på verandan

 Golvet är klart! Dags för foder, lister och sockel. Sockelvirket hade jag köpt tidigare och fodret runt dörren räddades i samband med att gamla verandan revs. Så glad att jag lyckats spara ett av dörrfodren. Alla övriga dörrfoder i torpet har varit släta 40-talsfoder, men just det här fodret tycks vara från renoveringen 1900.

Till dörrfoder hör också skurklotsar. Egentligen var skurklotsarna tidigare av samma profilerade virke som fodret runt dörren, men eftersom det inte gick att hitta exakt samma profil valde jag att välja släta skursocklar. 

Att såga till dem var inte det lättaste men H hjälpe mig och då behövdes lite grövre doningar. 

I samband med att det gamla dörrfodret behövde sågas till en smula för att passa, fick jag en liten bit där man i genomskärning så tydligt ser profilen. Varje sågverk hade säkert sin egen variant på profil men den bortsågade biten lagd såhär på sidan av en avbildad profil ur boken "Så byggdes villan" ser man att det är 1890-tal det är fråga om.

Lindrev och lister

Även om verandan till att börja med kommer vara oisolerad valde jag att dreva med lin utmed fönsterkarmarna. När listerna runt dörr och fönstren väl är på plats är det bra att veta att det är drevat i springorna om man i framtiden vill isolera verandan.

Listerna som jag valde var enkelt släthyvlat virke med måtten 21 x 33, 15 x 33 och 15 x 27 mm. Om innerväggar kommer upp i framtiden kan man byta ut mot profilerade dörr- och fönsterfoder. Men det får bli då i så fall.

Nya upptäckter

 Man kan ju inte hela tiden hålla på och slita och släpa. Man måste unna sig lite annat mellan varven. Som att gå om kring och bara titta! 

Jag trodde jag upptäckt allt, alla detaljer, alla gamla tapeter, färger och avtryck från förr. Men se, det finns mer att upptäcka och reflektera över.

Som sotluckan i rummet till exempel. Jag har väl aldrig tidigare funderat på vad som står där. Husqvarna No51 och genast ville jag ta reda på va det var för spis. Man återanvände mycket förr och det är inte säkert att luckan är original men den kan ge en fingervisning i alla fall.

Det är på den här platsen jag måste bestämma om en ny eldstad. Sotaren som har inspekterat skorstenarna gav mig alternativen öppen spis, kakelugn eller järnkamin. Eftersom det har stått något av detta tidigare behöver jag inte söka något tillstånd.

Spjället i skorsten ser ger inte någon direkt vägledning, i alla fall inte för mig.

Såhär ser Husqvarna No51 ut! När en tidigare ägare var på besök, berättade han att de hade en kamin med mycket utsmyckning, så det kan stämma att det varit något i den här stilen.

Ytterligare en liten pusselbit som föll på plats är den lilla bit turkosfärgad pärlspont som satt uppsatt på väggen i köket som regel under tree-texplattorna. Pärlsponten har bredden 140 mm inklusive fjäder, och det är ganska brett för att vara pärlspont. Det visar att pärlsponten är av äldre datum.

Några färgrester med precis samma turkosa färg som på pärlsponten hittade jag på den putsade innerväggen. Då ser jag både var pärlsponten suttit och att den troligen kom på plats och målades innan första lagret tapet. Väggen putsades troligen i samband med renoveringen år 1900.

Nytt golv verandan klart

 Till verandans golv kunde jag skrapa ihop precis så att det räckte! Det fanns tillräckligt med virke över från golvet i köket. Men det krävdes en del pusslande. Skarvarna måste ligga över en regel för att golvet inte ska svikta.

Även de bitar isolering jag sparat räckte att isolera med. Även om verandan i övrigt är oisolerad tycker jag det är bra att golvet är isolerat. Då behöver man inte tänka på det den dag man vill bygga innerväggar och isolera hela utrymmet.

Eftersom virket är ett hopplock var inte not och fjäder exakt avpassade för varandra och det var ett drygt arbete att slå ihop plankorna. Ett riktigt slitgöra! 

Det blev en hel del raster och en och annan svordom. Men skam den som ger sig. Till slut var hela golvet klart.

Innertaket lagat!

Innertaket i köket var murket under spånplattorna och masonitskivorna. Men förruttnelsen hade avstannat och virket var längre inte fuktigt! Men lagas måste det ju i alla fall. Och det blev så fint!

Om jag tittar på gamla lagningar som gjorts i taket i rummet ser jag att man bara lagat det som varit dåligt. Till lagningsvirke har man använt brädor med avvikande mått. Det var nog inte ovanligt att göra så. Man tog det brädor man hade. 

Så när det blev min tur att hitta lagningsvirke tog jag rester från det nylagda golvet. Perfekt!

Laga panel

Panelen på torpet tror jag är från renoveringen 1900. Den är i förvånansvärt bra skick men några locklister måste bytas. Nu kör jag efter devisen att bara byta det som absolut är nödvändigt. Dessutom behöver man inte dölja att saker och ting byts. Det visar bara vad huset varit med om.

Med en batteridriven fejnsåg hjälper H mig att såga bort det sämsta, det som är ruttet utom räddning. Därefter skarvar vi i med ny läkt som spikas fast med klippspik. När hela väggen är målad kommer man nog inte tänka på att det är bytt.