Nu rivs det i köket.

Nu när golvet är klart i rummet kommer turen till köket. Maken och jag behöver vara hemma i stan och för att det inte ska blir "stopp i produktionen" ber jag snickarna göra rivjobbet. Jag vet att det blir dyrt att köpa jobbet men så får det bli.

Golvbjälklaget är dåligt i köket också. Även om det ser bra ut på ytan är stockarna maskstugna och murkna.

Men städa gör jag själv och killarna slänger ut allt utanför, som ett jätteplockepinn.

Under en av golvbrädorna hittar snickarna hittat en påskrift. "Karl Johansson Bäckhem, Fridolf Lundberg Västra Höjden, Rep av villan den 16/9 1942". Jätteroligt! Lite lustigt att de kallar torpet för villan, men det var kanske villaidealet man hade i tankarna när man ersatte de gamla snickerierna med masonit, tree-texskivor och släta foder. Det modernaste man kunde tänka på 1940-talet!

När killarna river dörrkarmen på dörren mellan kök och rum och tar upp ett det gamla och bredare dörrhålet, hittar de både delar av en gammal bibel och tidningspapper. Tidningspappret är från år 1900. Det stärker min teori om att dörren mellan kök och rum sattes igen då, i samband med att man byggde om torpet till tvåfamiljsbostad.

Det sista jag gör är att samla ihop den sågspån som är torr. Den sparar jag i säckar till kommande behov. Det behöver bland annat isoleras på vinden så det kommer väl till pass.

Golvet färdigt!

 Så äntligen är golvet i rummet klart! Känns så härligt.

Golvet är ett obehandlat standardgolv i furu, 25 x 160 mm. Jag hade i och för sig hellre haft ett golv med smalare brädor, något som var mer à la sekelskifte då golvnbrädorna ofta var mellan 12 - 14 cm breda. Men nu blev det såhär och jag är nöjd. Brädorna är fint gerade i ram runt spisfundamentet.

För att det nya golvet inte ska ta skada är det täckt med både mjölkpapp och masonitskivor. 

Jag har haft flera diskussioner med snickarna om vad vi skulle ha för isolering. Ibland har jag känt mig ensam i besluten och till slut blev det mineralull. 

Fasadmålning på gång

Jag har fått hjälp av några ungdomar och det målas för fullt på torpet.

Viktigast är att grundmåla all panel och alla locklister. Eftersom jag vill att de nya virket ska vara så likt den gamla fasaden som helst, slipar vi först alla ytor med grovt sandpapper. Den gamla fasaden har ju varit utsatt för regn och rusk över 100 år och blivit mycket slätare än det nysågade virket. 

Därefter stryks allt med grundfärg, 45% ljusröd falufärg, 45% "vanligt" faluräg och 10% vatten. För att lätt kunna blanda ny färg har jag gjort märken i stickor som helt enkelt visar "bland hit". Lätt och bekvämt.

Men allt virke kan tyvärr inte användas nu. Jag har staplat det alldeles för tätt och det har möglat. De bitarna får vi lägga åt sidan, torka riktigt ordentlig och om det inte är alltför angripet får man tvätta och slipa noga och använda senare. Tack och lov finns torkat virke så att det räcker ändå.

Att köpa "bondsågat" innebär att virket inte garanterat är torrt. Köper man i bygghandeln står det alltid till vilken fuktkvot virket är nedtorkat till. Men jag tycker ändå att fördelarna att köpa "bondsågat" överväger. Och jag minns när leveransen kom att blankorna var olika tunga. Hade jag varit lite mer rutinerad hade jag förstått att vissa plankor var fuktigare än andra. Men man lär sig!

När grundmålningen är klart är det dags för fasaden. Vi hinner tyvärr inte mer än en gaveln eftersom ungdomarna har annat som väntar. Men jag är så tacksam för all hjälp jag fått!

Stockar, virke och kvalité

Vi behövde som sagt byta flera syllstockar. När de gamla stockarna är borttagna får man tillfälle att studera dem lite närmare.

 

Man ser tydligt kärnveden i stockens mitt med sin avvikande färg dit rötan aldrig kommit. Jag blir nyfiken och räknar till närmare 90 årsringar. Helt fantastiskt!

Även om de nya stockarna (till höger) inte är av någon dålig kvalité ser man med blotta ögat vad glest det är mellan årsringarna. Den stocken kommer garanterat inte hålla lika länge som den gamla till vänster.

Men nytt virke behövs på fler ställen. När den gamla utbyggnaden nu är borttagen måste nytt fasadvirke sättas upp på stockväggens utsida. 

Jag har valt att köpa virket av en liten lokal såg i Bredsjö. Sågens ägare fäller egna träd i egen skog och sågar upp på beställning. Det känns så bra! Jag kan välja precis samma dimensioner som torpets ursprungliga panel. Väggpanelen har måtten 25 x ca 105 mm och locklisten 25 x 50 mm. Men väggpanelen har faktiskt lite olika bredd. Man tog ju vara på hela trädet och sågade så att man fick ut maximalt. Därför bad jag att få väggpanelen sågat i just lite olika bredder. Jag tycker att vi kommit väldigt nära originalet!

Fönstermåleri

Jag har fått så fin hjälp att måla fönsterbågarna på fönstren i rummet och köket. Men karm och fönsterfoder är ju kvar. Så nu är det dags för det!

Jag skrapar och skrapar. Färgen sitter som berget! Jag undrar så vad det kan vara för färg jag skrapar bort. Är inte färgens sprickbildning en tecken på att det är linoljefärg?

Jag tror och hoppas det! Men samtidigt får jag för mig att fönsterfodren är bytta sedan renoveringen år 1900? De borde har varit spikade med klippspik, precis som fasaden. Men det ser ut som modernare spik. 

När jag stryker ny linoljefärg på fondren ser jag att färgen är alldeles på tok för mörk! När man blandar för hand och bara ska blanda i 3% grön umbra är det inte lätt att pricka rätt. Jag gör många försök men till slut kan jag vara nöjd.

Att få nymålade fönster är ett riktigt lyft. Det blir så otroligt fint!

Julisommar

Sommardag i juli och jag unnar mig att bara strosa runt. Funderar på hur det ska bli med allt.

Ibland tycker jag att det går alldeles för långsamt, men just idag är jag tacksam för att jag inte gör något arbete på torpet just nu. Jag känner att jag behöver lugn och ro, att bara vara ensam med huset, drömmarna och planerna.

Det är frodigt och grönt och solen silas mellan träden. Jag vill gärna hugga ur och släppa in mer ljus och värme, men tycker samtidigt att skuggspelen mellan ljus och skugga är vilsam.

Praktlysingen har tagit för sig rejält och täcker stora ytor. Men den är fin och är inte alls till besvär.

Genom fönstret lyser de gula blommorna så vackert i eftermiddagssolen och jag känner mig tacksam över att få ta hand om det gamla huset.

Fler färgfunderingar

Syster och svåger är på besök och vi letar färgkoder till den gamla dörren. 

Färgkoder i alla ära men eftersom Riksantikvarieämbetet har givit ut det som kallas för "Kulturfärg - ett färgsystem för linoljefärg" bestämmer jag mig för att gå den vägen i stället. 

Jag plockar ihop en liten färgkarta till inhomhussnickerierna, som jag baserar på de färgrester jag hittat i torpet och på färger jag sett i andra gamla hus i närheten.

För att själv komma ihåg:
1. Tänkt färg till golvsockel som finns i ett torp i närheten, NCS 3020-R90B, ultramarin10% + svart 5% 

2. Färg till fönster- och dörrfoder enligt färgfynd i torpet, NCS 1505-Y20R, grön umbra 10%

3. Färg till pärlspont i kök, NCR 1010-Y20R, obränd terra 10%

4. Färg till dörr mellan veranda och kök enligt färgfynd, NCS 6010-R10B järnoxidbrun 25%

5. Komplementfärg, NCS 3030-R90B, kobolt 25% + svart 2% 

6. Komplementfärg till veranda, NCR 4050-Y80R engelskt rött 100%

7. Kompelemtnfärg till veranda, NCS 1020-Y20R järnoxidgul 10%

8. Färg till trösklar, NCS 8010-G90Y grön umbra 100% 
 

Färg är det också så att det räcker på de gamla stolarna syster har med sig! Dem målade jag koboltblå när jag var ung. Min mamma i sin tur målade dem grå och på mormors tid var de bruna! Varje generation har gjort sina färgval. Men kul är det att få tillbaka sina gamla stolar.

Jag passar också på att testskura golvproven jag tagit hem. Den övre plankan har legat obehandlad i solen. Den undre har jag såpskurat 5 gånger och den behåller sin vithet i solen. 

Jag provhäller också lite smutsvatten på den, för att se om det är lätt att ta bort spillmärken. Och ja, det är det! Bara skura med våt trasa så försvinner märket efter smutsvattnet. Såpan lägger sig alltså som ett skyddande skikt över träet och glad blir jag!