Vatten och grovstädning

Jag får besök av rörmokaren och han får med några nya reservdelar igång den gamla pumpen som stått i boden. Fantastiskt att ha vatten på gården igen!

Sedan blir det grovstädning. Jag har lovat mig själv att städa noga efter varje moment. Det är så trist att städa och köra sopor till tippen att jag inte vill skjuta det framför mig. Risken finns annars att hela huset och gården till slut är full med sopor. 

När allt är städat och sopat blir det en fotodokumentation av rummets alla väggar. De masonitskivor som jag lyckats hålla hela sparar jag tills vidare.

Nygamla fönster och dörr

Min man och jag har varit på en byggnadsvårdsbutik som säljer gamla fönster och dörrar. 

Jag har bestämt att jag vill ha en inglasad veranda/förstuga i stället för den gamla och därför köpte vi gamla begagnade fönster dit. Vi köpte också en gammal dörr att sätta upp mellan kök och rum. Nu när jag vet att det varit en äldre dörr där känns det kul att försöka återställa det.

Inspirerad av ett gammalt nästan orört hus uppe i skogen har jag köpt en ytterdörr som jag råkade se i en byggnadsvårdsbutik. Den är nästan identisk med den dörr jag sett på huset i skogen. 

Det har varit svårt att hitta dörr med de mått jag behöver så det blev en nytillverkad dörr. Men den är snickrad av ett välrenommerat företag i gammal stil och i gammal teknik. Jag vara bara tvungen att ta med den upp till torpet och prova!

Tänk när man får ersätta den gamla förstugan med sin sönderslagna dörr med en ny. Vilket lyft det kommer att bli!

Renoveringen 1942

Jag fortsätter att riva inne i rummet och snart är både masoniten i tak och tree-texskivorna på väggarna ett minne blott. Bakom tree-texskivorna sitter en typisk 40-talstapet med rosaröda rosor på brunmelerad bakgrund.

Jag upptäcker att det varit en lägre och bredare dörröppning mellan rum och kök. Det betyder att det funnits en betydligt äldre dörröppning här. Måtten visar att det kan vara en dörr från mitten av 1800-talet. Fler och fler tecken visa att torpet är från 1800-talet. 

På väggarna hittar jag fler tapetrester och en fin inskription från renoveringen 1942! Då kan man anta att alla treetex-skivor, all masonit och släta foder tillkom då.

Jag skrapar på taket och ser att det ursprungligen haft en gråvit färg. Kanske är det limfärg? Svårt att avgöra på en så liten bit men taket ser riktigt gammalt ut.

Att riva är som att öppna luckorna i en adventskalender. Så himla nyfiken på vad torpet döljer för hemligheter bakom moderna byggmaterial.

Planer för ny förstukvist

Jag börjar på allvar fundera på hur torpet ska se ut i framtiden. Den gamla långa och ruttna förstukvisten utmed torpets framsida, med sina två entréer, vill jag ta bort. Men vad ska den ersättas med? Och vilka är alternativen?

Jag ritar upp torpet i min dator och testar flera alternativ. Antingen en inglasad veranda som på första bilden. Det lutar nog mest åt det.

Ett annat alternativ är en enklare inbyggd förstuga där jag kan återanvända de två fönster som satt i gamla förstugan.

En öppen förstukvist är nog det som varit vanligast bland torpen i trakten. Nackdelen är att man då måste gå in direkt i köket och det är inte så praktiskt. Det skulle vara skönt att ha någon ställe att förvara ytterkläder på. Dessutom blir det mindre kalldrag i köket vintertid om man har någon form av inbyggd förstuga.

Det tål att fundera på men jag har ingen brådska.

Grävskopa runt torpet

Vår snickare kommer med grävskopa och all växtlighet närmast grunden grävs bort. Marken planas ut och grus läggs utmed grunden. 

  

När växtligheten är borta ser man de ursprungliga grundstenarna tydligt, en vid varje timrad knut. Troligtvis har gjutningen kommit till under 1900-talet men torpets timmerstomme är äldre.

Vi hittar en stort slukhål utmed bakre långsidan och det går åt mycket småsten för att täppa till det. Det är viktigt att det inte rinner in vatten under grunden. 

När allt är klart och marken är utplanad ser det så prydligt ut!

Nu ska granarna bort!

Det växer alldeles för mycket tätt intill huset. Det skuggar och solen når aldrig fram för att torka ut runt torpet.

Vi kontaktar en trädfällare som kommer och tar bort de 4 granarna som står närmast huset. Helt plötsligt ser man torpet från vägen!

Inomhus hjälper min man mig att riva den gamla köksinredningen i rummet. Den gjordes 1942 och det sitter som berget, grovt virke och långa spikar! 

När torpet byggdes om till två-familjsbostad sattes det in både vedspis och köksinredning i rummet. Men två kök i det lilla torpet blir för mycket tycker jag!

Foto från 60-talet

Jag besöker en riktig Nora-kännare och luskar om han vet något om Ryttarbacken. Inte så mycket får jag veta men han har i alla fall en flygbild från 50 - 60-talet som jag köper av honom.

Torpet har då fortfarande skiffertak och två ytterdörrar i den långa farstun utmed huset. Till vänster i bild syns stora sotbruna cirklar som stämmer överens med cirklar på den flygbild jag hittat på Lantmäteriet. Att någon eldat förstår jag men inte så mycket mer.

På ekonomiska kartan från 1955 finns alla byggnader med som syns på lantmäteriets flygbild från 1960. Synd att inte alla byggnader kommit med på flygbilden ovan. Det hade varit kul att se!

Idag är alla ekonomibyggnader rivna utom boden närmast huset. Bod och hus syns längst ner på kartan.

Tänk vad roligt om alla byggnader som hört till gården hade funnits kvar! Men man kan inte få allt.