Planer för ny förstukvist

Jag börjar på allvar fundera på hur torpet ska se ut i framtiden. Den gamla långa och ruttna förstukvisten utmed torpets framsida, med sina två entréer, vill jag ta bort. Men vad ska den ersättas med? Och vilka är alternativen?

Jag ritar upp torpet i min dator och testar flera alternativ. Antingen en inglasad veranda som på första bilden. Det lutar nog mest åt det.

Ett annat alternativ är en enklare inbyggd förstuga där jag kan återanvända de två fönster som satt i gamla förstugan.

En öppen förstukvist är nog det som varit vanligast bland torpen i trakten. Nackdelen är att man då måste gå in direkt i köket och det är inte så praktiskt. Det skulle vara skönt att ha någon ställe att förvara ytterkläder på. Dessutom blir det mindre kalldrag i köket vintertid om man har någon form av inbyggd förstuga.

Det tål att fundera på men jag har ingen brådska.

Grävskopa runt torpet

Vår snickare kommer med grävskopa och all växtlighet närmast grunden grävs bort. Marken planas ut och grus läggs utmed grunden. 

  

När växtligheten är borta ser man de ursprungliga grundstenarna tydligt, en vid varje timrad knut. Troligtvis har gjutningen kommit till under 1900-talet men torpets timmerstomme är äldre.

Vi hittar en stort slukhål utmed bakre långsidan och det går åt mycket småsten för att täppa till det. Det är viktigt att det inte rinner in vatten under grunden. 

När allt är klart och marken är utplanad ser det så prydligt ut!

Nu ska granarna bort!

Det växer alldeles för mycket tätt intill huset. Det skuggar och solen når aldrig fram för att torka ut runt torpet.

Vi kontaktar en trädfällare som kommer och tar bort de 4 granarna som står närmast huset. Helt plötsligt ser man torpet från vägen!

Inomhus hjälper min man mig att riva den gamla köksinredningen i rummet. Den gjordes 1942 och det sitter som berget, grovt virke och långa spikar! 

När torpet byggdes om till två-familjsbostad sattes det in både vedspis och köksinredning i rummet. Men två kök i det lilla torpet blir för mycket tycker jag!

Foto från 60-talet

Jag besöker en riktig Nora-kännare och luskar om han vet något om Ryttarbacken. Inte så mycket får jag veta men han har i alla fall en flygbild från 50 - 60-talet som jag köper av honom.

Torpet har då fortfarande skiffertak och två ytterdörrar i den långa farstun utmed huset. Till vänster i bild syns stora sotbruna cirklar som stämmer överens med cirklar på den flygbild jag hittat på Lantmäteriet. Att någon eldat förstår jag men inte så mycket mer.

På ekonomiska kartan från 1955 finns alla byggnader med som syns på lantmäteriets flygbild från 1960. Synd att inte alla byggnader kommit med på flygbilden ovan. Det hade varit kul att se!

Idag är alla ekonomibyggnader rivna utom boden närmast huset. Bod och hus syns längst ner på kartan.

Tänk vad roligt om alla byggnader som hört till gården hade funnits kvar! Men man kan inte få allt.

En första titt under spånplattorna

Det kliar i fingrarna och jag börjar riva! I rummet har taklisten tagits ner och någon har börjat riva i tapeterna. Därför börjar jag där!

I taket sitter vita spånskivor och under det gråbrungröna masonitskivor. Det är så spännande när man får riva den första masonitskivan och se vad som finns under!

Jag hade hoppats på pärlspont men blir belönad med ett fint tak av breda handhyvlade brädor. Fantastiskt. Vilken lycka! 

Kan inte låta bli att riva lite av väggen och hittar ganska snabbt en stockvägg under treetex-skivorna. Hugg i stockarna visar att de troligen varit en lerklinad vägg. Jag börjar förstå att delar av torpet kan vara gammalt!

Vindsstädning

Jag tar en dag och städar på vinden! Det är mest gamla tomglas, rostiga småprylar och massor med utspridda papper.

När jag samlat ihop allt hittar jag räkenskaper, lönelistor, anteckningar och kvitton. De allra flesta är från början av 1940-talet.

Det visar sig att man hållit skogshuggarkurser på Ryttarbacken i Domänverkets regi. Dessutom har man haft ansvar för åtminstone en flykting. Det är ju krig i Europa. En Stig Andersson skriver till fattigvårdsstyrelsen och begär ersättning för utlägg han haft för Eugenius Budrys från Litauen. Jag undrar vad som blev av honom?

Förgätmigej och digitalis

Juligrönskan är frodig runt torpet och det vore olikt mig om jag inte började tänka blommor och trädgård! Att det varit en trädgård runt torpet går knappast att föreställa sig. Granarna har krupit tätt intill huset och praktlysingen bildar stora fält.

Jag har tar med mig några plantor av digitalis och förgätmigej. Båda är gamla växter från trakten och jag hoppas de ska trivas och fröså sig.