Taket på verandan

En gång drömde jag om att låta lägga plåttak på verandan. Men den offert jag fick på kostnaden gjorde att jag backade. Nej, så mycket var det inte värt!

Jag gick tillbaka till gamla bilder jag samlat på mig och såg då att jag mycket väl kunde välja takpapp med hedern i behåll. Här nedan ett av husen på Loka Brunn där verandan är belagd med papptak.

Och här nedan en gammal bild från 1934 på ett hus i Pershyttan där den lilla förstukvisten har papptak. (Bilden har jag förbättrat, färglagt och beskurit i datorn. Ref nr KMB_16001000017379).

Takfoten ska förståss målas med röd falufärg och det självklara valet hade varit att lägga takfotsplåt under pappen, men nej, där hoppade jag av. Takfotsplåt är en tämligen modern lösning. 

Men en takfotslist vill jag ha! På ett granntorp har jag sett en fin list med ett ganska stramt mönster. Det kommer att passa perfekt! 

Hängbräden kallar Charles Emil Löfvenskiöld det för, han som ritade så många "lantmannahus" under andra halvan av 1800-talet. Och tittar man på hans mönsterblad, ser man att det kunde se ut just så, när det begav sig. Kul tycker jag!

Nya fynd inomhus

Det är ju så spännande det här med att leta spår från förr! Hur många gånger har jag inte stirrat på stockväggen mellan kök och rum?! Och jag hittar fortfarande saker jag inte sett förut.

På sidan in mot rummet tycker jag att jag kan se färgskiftningar i stockarna. De övre stockarna tycks mig lite blåare än de undre. 

Jag kryper närmare och kan se små fragment av både vitt och rött vid sidan av resterna efter lerkliningen. 

På utsidan kan man se att huset troligen byggts på med 5 stockvarv. Kan man använt stockar från någon annan äldre byggnad? Jag har sett på en karta från 1860-talet att det legat ett hus på tomten som nu är rivet. Kan stockarna varit från det huset? Jag måste forska vidare. Den här typen av detaljer kan jag verkligen grotta ner mig i!

Taket bjuder också på tillfälle till funderingar. Under vintern har det ändrat färg! Taket var smutsigt olivbruntgrått när jag rev masonitskivorna. Nu har det ljusnat och takfärgen har till vissa delar kristalliserats, blivit kritigt. Tänk om det egentligen är en vit limfärg som genom årens rök, matos, damm och smuts blivit grådaskig. 

Jag har gjort ett slarvigt och snabbt test för att se om det verkligen är limfärg, men jag ska göra det lite noggrannare för att bli säker. Men oavsett är det ett fantastiskt vacker tak som jag är så glad över!

Äntligen är säsongen igång!

 Underbart aprilväder vid torpet! Känns som renoverings-säsongen äntligen kan börja. 

H hjälper mig att samla ihop alla vinterns högar efter trädfällningen och eldar upp det mesta i ett nafs. Skönt att bli av med det som ligger synligt ut mot vägen. Det som ligger i skymundan vill jag spara att förmultna till förmån för allehanda smådjur och insekter.

Vädret är varmt och jag målar knutbrädan som ska täcka mellanväggsknuten på utsidan. Virket har jag hittat i boden och lämnat till vår lokale snickare att hyvla. Det är härligt att se det gamla virket komma till användning igen. Nästan synd att måla över de fina årsringarna och de vackra skiftningarna i träet. Men det kommer göra god nytta som knutbräda. Jag tror till och med att det blivit över från renoveringen år 1900 eftersom det har exakt samma dimension som de övriga knutbrädorna (28 x 230 mm). 

Fönsterkarmarna får sig också ett lager grundfärg innan jag sätter upp fodren.

Så här soliga och varma vårdagar vill man slänga grus i klockan och stanna tiden!