Jag kämpar på med mina fönster.
De gamla fönsterrutorna måste man vara rädd om. I blänket från dagsljuset skimrar de förtrollande vackert med sina ojämnheter och blåsor.
Jag har varit skraj för att använda stift och hammare. Skulle gråta blod om jag hade sönder en ruta! Därför köpte jag en stiftpistol! Med en gammal plastficka som skydd för glaset går det över förväntan att stifta fast fönsterrutorna igen.
Beslagen var knepiga att få bort och de blev böjda och skeva. Somliga var så sönderrostade att det var hål i plåten.
Men med lite tålamod gick de att rädda och alla kunde återanvändas efter rostskyddsbehandling med järnmönja.
Beslagen finns fortfarande i en aktuell prislista där man delvis använt gamla bilder på beslag som funnits i sortimentet sedan lång tid tillbaka. Mina beslag tillverkades under andra halvan av 1800-talet. Kul att känna till tycker jag.