Färdigställande av rummet - nu går det undan!

Vi är på tre veckors rehab i Spanien och jag har anlitat snickare att färdigställa rummet. Efter min mans stroke förra sommaren har vardagen blivit så annorlunda och jag har inte haft möjlighet att vara på torpet lika mycket som förr. Ändå har jag blivit nominerad till Noraskogs Hembygdsförenings byggnadsvårdspris! Helt fantastisk, men oj vad brådis det blev att få rummet klart innan hembygdsföreningen kommer på besök. Och nu går det undan!

På väggarna valde jag till slut att låta sätta upp porösa väggskivor. Jag har varit inne på att riva allt löst för att kunna lerklina väggarna men då skulle alla gamla tapetrester och spår av tidigare renoveringar gå förlorade. Bättre då att sluta tidskapseln bakom skivorna. Då kan kommande torpägare riva skivorna och göra samma spännande upptäckter som jag. 

Det äldsta daterade spår jag hittat är en tidning från 1886. Men stockarna, som kommit dagen på några ställen har spår av både lerklining och färg och är säkert äldre än så. Sen är det flera lager tapeter fram till 1942 då en snickare gör en inskription på väggen. Efter 1942 finns inget kvar.

Nya hål i skorsstensstocken är upptagna och bergslagskaminen står på golvet och väntar.

Mot taket sitter svanhalslist. Den bredare delen av profilen - svanens hals - ska sitta mot taket berättade snickaren. 

Märken efter en gammal golvsockel visar att den varit 15 cm hög och även den nya har samma mått. 

Runt fönstren sitter nytt foder med i stort sett samma profil som den enda gamla list jag hittat. Det samma gäller listen under fönstren som också fanns bevarad.

Taket ovanför skorstensstocken är lagad sedan tidigare. Det ljusa virket tror jag är från renoveringen 1942 då man troligen rev den gamla bakugnen i köket och murade helt nya skorstensstockar. 

De mörka brädorna i taket längst in visar märken efter ett platsbyggd skåp, troligen från renoveringen år 1900. I väggen bakom skivorna kunde man se spår av alla hyllplan och en utskjutande del, som en skänk.

Nu blir nästa moment att låta måla taket! Nu börjar det verkligen hända saker. Så roligt!

Förbereder takmålning

 Dags att förbereda innertaken för målning. Oavsett när det blir, om jag gör det själv eller får hjälp måste all gammal spik dras ut och de allra värsta gamla skadorna skrapas.

Det är miljoner gamla spikar från masonitskivorna och flagande färg från gamla läckage. Men i det stora hela är taket helt och allt virke är friskt.

Innan målningen blir verklighet vill jag passa på att dokumentera alla gamla spår av tidigare möblering och användning.

Sotfläckar visar var fotogenlamporna hängt (i rummet vid båda fönstren).

I både kök och rum ser man gamla spår och lagningar i taken. Den mörkbruna ytan är omålat trä som mörknat av ålder. Där kan man troligen haft väggfast skåp som gått upp till taket. En senare lagning ser ut att vara samtida med renoveringen 1942 då jag tror att man tog bort bakugnen. Den sista lagningen är bara något år gammal eftersom det var hål i taket under masonit och spånskiva. 

Jag tänker låta allt vara kvar och bara målas över. Då kommer man även i framtiden kunna se vad taket varit med om under sin livstid. Taket i sig tror jag är från ombyggnationen år 1900 då man byggde på torpet med 5 stockvarv och höjde taket i rum och kök.

Trädgårdsstolar dagens fynd!

De här stolarna var ett riktigt containerfynd! Alldeles säker utom räddning, men man måste ändå ge dem en chans!

Modellen är en klassisk modell från slutet 1800-talet och början av 1900-talet. Kikar man på webben hittar man ett stort antal olika utföranden där antalet spjälor och spjälornas placering varierar. Jag vill gärna återställa dem och de har inte haft någon annan färg än just vitt.  Men de skulle lika gärna kunna ha varit målade i grönt och den vanligaste gröna färgen på gamla trädgårdsmöbler var kromoxidgrönt.

Om kromoxidgrön linoljefärg skriver Gysinge såhär: Linoljefärg kromoxidgrön

På gården stod när jag köpte torpet en möbel med bord och två bänkar. Av en tidigare ägare har jag fått veta att någon bekant tillverkat dem och haft Grythyttans stålmöbler som inspiration. Möbeln ser mer ut som funkis än sekelskifte men möbeln är stabil, praktisk och skön att sitta i. Det vore dumt att göra sig av med något användbart så den får stå kvar. Om jag målar träet i samma gröna kulör och ståldetaljerna i svart kommer den smälta in!

Äntligen april

 

Äntligen april månad! Solen skiner och snart är all snö borta. Jag packar kaffekorgen och tar mig till torpet. Att rensa och bära ris efter att granarna togs bort står på agendan.

Det är så ljus och fint runt torpet. Det är bara skogen ner mot landsvägen som är kvar, som en trygg ridå av granar stoppar den ljudet från trafiken. Men torpet ligger högt och hade det som förr i världen bara varit åker och äng runt torpet hade man kunnat se sjön härifrån! Men då var det inte lika mycket trafik och landsvägen hade en annan sträckning.

Här står jag vid den allra äldsta landsvägen till höger. Den var i bruk fram till 1850-talet. Då var vägen till vänster gårdsvägen in till Ryttarbacken. För några år sedan såg man inte torpet från det här hållet. Nu är det bara några småträd kvar att ta bort.

Även från andra hållet har det blivit så mycket luftigare och finare sedan granarna togs ner. Många av de gamla trädgårdsväxterna har försvunnit, säker på grund av för dåligt med ljus men bergenian i framkanten överlever det mesta. Det är väl kanske inte någon torpväxt men har faktiskt odlats i Sverige sedan 1800-talet. Så den får vara kvar!

 

Tapet - så svårt att välja!

Som jag har hållit på att välja tapet till rummet! Men det har fått ta tid och jag är glad att jag beställt och testat alla möjliga tapetprovet. Skulle jag hitta en tapet som var lik den äldsta tapet jag hittat? Eller bara välja något vackert som jag tycker om?

Till slut föll valet på den här:

Tapeten heter Acanthus kommer från Boråstapeters kollektion Vårt arkiv och är ett limfärgstryck. Mönstret blocktrycktes ursprungligen av Kåbergs Tapetfabrik på 1850-talet men har tryckts i nya färger både under sena 1900-talet och nu.

Till tapeten måste det förståss sättas upp en tapetbård. På slutet av 1800-talet var det högsta mode att välja en bård som både i färg och mönster kunde avvika från tapeten. Det skulle synas ordentligt och lär vara en rest från den tid då man målade en bred rand i avvikande färg under taklisten när man stänk- eller schablonmålade väggarna.

 

Så möblerade man

Ryttarbacken ska inte bli ett museum, men visst tänker jag på hur det kan ha sett ut i enklare hem och torpstugor, sådär vid slutet av 1800-talet och en bit in på nya seklet. 

Bästa inspirationen får jag från gamla fotografier från tiden. Då är Digitalt museum en guldgruva där jag letat bilder på rumsinteriörer från 1880 - 1910. 

Ganska snabbt ser man detaljer i inredningen som verkar typiska för tiden. Det har blivit min guide när jag planerar och letar saker på loppisar och auktioner:

- Blommiga tapeter med avvikande tapetbård
- Spetsgardiner eller tunna tvärrandiga, oftast nålade på gardinbräda 
- Trasmattor på skurgolv
- Mörka möbler med byråer ställda på snedden och små pelarbord framför fönstren, ofta ett större runt bord mitt i rummet
- Dukar med frans, lagda på diagonalen, ofta virkade vita, ibland mönstrade, lite tjockare i något som ser ut som yllebrokad
- Tavlor som hängs symmetriskt

Jag ser också pigtittare, piedestaler och ytterkrukor i majolika, inredningsdetaljer som säkert ansågs vara lite extra. Och har man böcker ligger de på bordet. Den tidens coffee table books! 

 

Ryttarbackenblå

 Målningsprojektet på verandan fortsätter och nu har dörrfoder och golvsockel fått färg! 

Den vackra blågrå färgen är en av de allra äldsta jag skrapat fram på dörren in till köket. Så kul att ta upp den färgen igen! Stort tack till Noraskogs Byggnadsvård som hjälpte till med det. Färgen fick också namnet Ryttarbackenblå! Kul tycker jag.

På flera ställen har jag sett att man historiskt målat golvsockeln i blått och jag planerar att måla alla socklar i torpet med Ryttarbackenblå! Tror det kan bli fint. 

Om ni undrar vad jag visar på sista bilden? Saknar man maskeringstejp går det lika bra med post-it-lappar! Jag tyckte t o m att det var lättare att hantera än tejp för att skydda golvet.